Prinsen - 2 år sedan dressyrträningen jag kommer minnas allra bäst och längst
Ihop klipp från träningen med vår låt - Foto: Matilda (Höj kvaliten nere till höger)
Idag är det 2 år sedan jag red en dressyrlektion för Cajsa på Upprätta. Vi hade haft det så himla tufft i 9 månader. Han var skadad under en lång period 2013 och vi kom igång med ridningen mer ordentligt i november. Men det var bara krig mellan oss. Båda var lika envisa och ingen av oss hade muskler eller diseplin. Det var rejält segt faktiskt att få längta efter att rida, och så går det ingen bra alls när man väl får göra det. Så efter jul bestämde jag mig att vi måste vända på skutan och tänkte att jag kommer bli pank till på köpet. Tillslut lyckades vi hitta en tid som passade mig, Cajsa och pappa (ville ridas i ett stort ordentligt ridhus med bra underlag så behövde åka 6 min bort till Upprätta) och Prisse klev på utan problem. Men det behövdes bara 45 min med Cajsa och jag blev inte pank.
Jag red fram en god stund själv och det var som vanligt krig. Han var spänd och jag studdsade okontrollerat omkring det vanliga lixom. Sen kom Cajsa och fick se kriget och medlade fram/ övertalade till fred. Haha, typ så var det faktiskt. Han slet något otroligt i mina armar och axlar i början och bar sig inte ett steg. Hela rumpan var som en sten istället för en pilates boll. Han slog sig fri i avsakningarna och det tog 2 min att hitta tillabaka till formen. Han provade med allt, galoppera i 4 takt, rusa, trilla utåt och innåt. Ibland var fokuset helt omöjligt att få. Men tillslut nådde vi fram och han blev jättemycket bättre, högergaloppen tex. Jag var nästan chockad för den hade varit så hemsk hela hösten/vintern. Och ahn upptäckte att det faktiskt var mycket skönare att gå där Isa sa att han skulle, även om han som alltid gick i hög form och va spänd i nacken. Och jag märkte att det där kriget som varit faktiskt hade hjälpt mig lite till seger, jag börhövde bara en Cajsa som avslutade dealen åt oss ;) Jag kan fortfarande känna lättnaden, för sen gick hela våren så bra! Fanny red ihop jättefina poäng på lokala dressyrstarter och jag han gick fint hemma oxå och vil trillade aldrig tillbaka till kriget mer än korta stunder.
Han är så otroligt saknad och jag blir så glad men samtidigt så ledsen när jag ser film från den träningen. Fina Prins, vad vi kämpade tillsammans!
Här är en bit av slutet när han bar sig själv fint och jag är helt slut men så nöjd. Det blir lite slirit och det syns att jag är trött i benen på min sits, men är ändå så nöjd med hur det ser ut - Foto: Matilda (Höj kvaliten nere till höger)
