Bochette - En mindre chock
Tycker den "sura bilden" är så bra! Men ville lägga upp en glad bild oxå! - Foto: Jag
När jag kom till Högvreten igår så mötte jag Lins mamma påväg mot Kontadors box. "Jag tror att du stod på Bochette ikväll". "Jaha!" så fortsatte jag bort mot tavlan och visst, mitt namn stod bakom Bochette.
Bochett är en stod häst, efter 88 keys, som jag red mycket i början på min andra vända på högvreten, alltså för ungefär ett år sedan. Herre gud vad jag fick kämpa och vad ont i kroppen jag hade! Jag kände mig alltid som en liten fluga på henne. Stark och stum och ganska knackig i munnen. Hur mycket jag än försökte stabilisera upp mig så lyckades hon skaka loss mina axlar och skuldror. Hon kunde dra åt sig tyglarna från mig utan att jag hade en chans att hålla emot. Men på något sätt gillade jag henne endå. Hennes sidvärts var riktigt trevliga och då blev hon helt lugn i munnen och man började känna att man satt och passade lite bättre på henne. En markbunden trav, vilket gjorde att man satt bekvämt i nedsutten trav. Jag red henne min sista lektion för Kjelle i juni och i höstas vid ett tillfälle när det var markarbete. Men sedan i januari har hon inte varit med och hoppat och bara gått några få vanliga lektioner pga ryggont. Men nu har hon bara blivit riden av de duktigaste eleverna ett tag och idag var då premiär i hoppgruppen, där hon brukar ridas av Ingrid, men hon har krossat några revben.
Jag blev inte superglad när jag såg att jag skulle rida Bochette, men heller inte det minsta sur. Jag gillar alla hästar jag ridit på Högvreten, men jag visste oxå från tidigare att jag måste ge allt för att få ordning på Bochette, och jag hade redan ridit ett pass idag och jag visste inte vad hon skulle tycka om att hoppa igen, och dessutom utomhus.
Men när jag satt upp och skulle börja rida så upptäckte jag att hon var som förvandlad. Inte ett spår av den hästen jag minns fannskvar. Det här var en Bochette med en mun mjuk som rumstempererat smör! En helt annan häst! Och jag kände mig lagom på henne, inte som någon liten fluga. Hon lyssnade bra och följde mig fint. Lite pigg och såg lite läskiga skuggor men var ju väntat när det var första hoppningen ute.
Jag hade faktiskt film från lektionen i juni, men jag raderade dom för några veckor sen, dom gjorde inget nytta för mig att ha kvar. Nu ångrar jag mig lite, hade varit kul med före och efter filmer. Fast å andra sida red jag inte sämre då än nu, det är ju faktiskt Bochette som har blivit en annan häst!
Vi red övningen "klockan" med ca 30 cm hinder. Det var härligt att rida ute igen! Att travhoppa blev lite svårt, för hon va så hoppsugen och försökte hoppa i galopp så ofta hon kunde. En hel del bommar föll, Bochette är ju ganska markbunden ;) någon gång tror jag hon stannade, men då klev vi ju bara över och fortsatte. Vi jobbade med att vända ut mot volterna vid A och C och hon var duktig på det!
På slutet togs två hinder bort, så vi bara kade "kl 12" och "kl 6" kvar. Då hoppade vi i galopp och skulle ha en jämn galopp så att sprången blev lika på båda sidor om hindren. Det fixade hon vi super bra!
Är så sjukt himla nöjd och nog fortfarande lite chockad. Det var verkligen inte vad jag väntat mig! Och aldrig hade jag trott att jag skulle ge oss 5 äpplen, och nu måste jag nästan ge Bochette 10 äpplen! Så otroligt fin var hon!
Carat har lite problem med hovarna, så han ska få vila lite från hoppningen ett tag till framöver. Hoppas att han kryar fort! För även om Kontador är underbat rolig att rida, saknar jag Crabaten lite. Så nu har jag ingen aning om vem jag ska rida nästa fredag! korvete gick med idag, gick super för henne och Anna-Karin. Horrus har inte varit med på ett tag heller! Eller så blir det Kontador, sist han hoppade ute var hans första hopplektion, en intressant timma! Hur som helst längtar jag redan!
