IsasRiddagbok.blogg.se

Igår när jag var på Upprätta så hade jag en klump i halsen de första 20 minutrarana. Duran gick i hagen som han delade med Prisse en så lång tid. Skåpet bredvid Cajsas, som var mitt förut, är någon annans, och i Prisses gamla utbox står inte längre han. Men det blev bättre när jag började fixa med Duran.

 

 

Efter jag lämnat Duran i hagen efter hoppasset och fixat allt så gick jag upp i övre stallet. Pratade först med Eva och Carisma. Carisma som jag minns som grå är helt vit nu, och ärren i hennes ansikte syns inte lika mycket längre, men för mig kommer hon alltid vara scarface, hahaha. Vi pratde om vad jag gjorde nu för tiden, plugg och jobb och så, och om hur deras tränade och tävlande går. Dom var på väg till träning så jag hjälpte till att packa in grejer i bilen och lasta. 

 

Efter det pratade jag en lite längre stund med Gina och Densie. Densie har jag tagit hand om några gånger för många år sedan, Gina var snäll och lät mig rida Densie när Prisse var halt efter senskadan och så. Jättefin, men hon var lite för svår för mig i ridningen. Hade svårt att förvandla hennes motor till något jag kunde använda mig av, stället för att bara sitta och bromsa. Kanske att det skulle gå bättre nu när jag är mer van vid storhäst. Och Gina säger som alltid att det bara är att höra av mig så får jag rida. Gina och Densie tävlar inte så mycket nu. Densi tycks inte tycka att det är så kul, och Gina är inte någon riktig tävlingsmänniska. Men Densie har inte haft några skador på länge och är en pigg 17 åring. 

Vi pratade sen oxå om hur livet är nu, efter P. Tänk att det är så jag ser på mitt liv just nu, tiden innan Prisse, tiden med honom. Och nu tiden efter. Tiden innan honom var dryga 11år, tiden med honom var dryga 10 år. Och tiden efter honom är resten av mitt liv. Det är alltid jättejobbigt att prata om, men det kändes bra att prata med henne om det. Gina forstod det att det inte bara är han som är borta, utan hela min livsstil, min passion och den ända vardagen jag vill ha. Så som jag ville och vill leva. Men hon berättade oxå att hon var 35 år när hon köpte sin första häst, och hon hade barn då och det har funkat ändå. Hon tycker att jag gör rätt som lägger (mycket) pengar på ridning nu och inte sparar vart enda öre till en häst och inte rider alls medans jag sparar. Och det tycker jag oxå, även om jag ibland måste intala mig själv det. För om jag ser tillbaka i mitt kontoutdrag och ser att jag för dom här pengarn jag lagt ut under 15 månader på ridning hade räckt till en bra häst. Och det är tufft nu. För varje dag önskar jag att jag hade en egen häst.