IsasRiddagbok.blogg.se

Kanske lite uppenbart och såklart har jag tänkt på att det är viktigt att ryttaren är modig för att hästen ska vara modig. Men när jag såg den här bilden nu tänkte jag på de senaste två lektionerna och fick en liten mild "aha upplevelse". 

Jag har i stort sett alltid varit modig när det kommer till ridningen. Kan bara minnas ett tillfällde då jag blev helt knäck tillsammans med P. En framriding på Heby som var fruktansvärd och reulterade i att vår LA debut föll platt som en pannkaka tillsammans med våra självförtroenden. I perioder när vi bara hopptränat på låg höjd har jag kännt mig osäker när jag kommit till tävling och det är 20-30 cm högre. Osäker och oförberedd, men inte feg och rädd som den gången i Heby. 

Nu har jag ju under våren ridit Kontador som var väldigt försiktig i början och sen förra veckan på en bra tveksam Horrus. Och jag har inte riktigt tänkt på att de har hoppat för att jag har vågat hoppa inte bara för att jag har sagt det. För jag menar, båda vet nog om att de lätt kan köra över mig om de vill! Mitt mod har smittat av sig. 

Och båda de två, trotts att jag inte ridit Kontador mer än typ 8-10 gånger och Horrus bara en, litar jag helt och fullt på dom. Har bara tänkt att det är för att dom är goa, härliga, ärliga hästar, inte faktiskt för att jag är modig och de litar på mig, och då kan jag lita på dom. Att mitt mod hjälper deras mod. 

 

En så här liten nyttig insikt en torsdagskväll.

 

Lägger upp några bilder på när jag hoppade Sillis typ första gången, maj 2011. Jag var, och är kanske fortfarande, inte duktig nog att hoppa en så svår, dock så himla otroligt fin, hopphäst. Men jag vågade för att Gabi vågade låta mig hoppa Sillis. Och det gav såklart mig mod. Även och mod inte är allt, det räcker bara so far, som ni kan se på bilderna under ;) En otroligt snäll Sillis som stod ut med ryttarmiss på ryttarmiss!

 

Jag och Sillis tävlade faktiskt KM 90cm den månaden, P var nyopererad, och det gick kanon.....